Vem förhandlar?

Utestängd från Bella Center undersöker jag istället frågan jag ställde igår: Hur får man den coola amerikanska förhandlarens jobb? Eller lite mer jordnära: vilka är personerna i den svenska delegationen, och vad jobbar de med när de inte klimatförhandlar?

Ryktet säger att det ska finnas en lista online över alla registrerade deltagare på COP15, men jag har inte lyckats hitta den. Jag har hittat informationen att man kan få den i dokumentcentralen inne på BC, men det hjälper inte mig så mycket nu längre. Jag har ändå fått tag på några svenska förhandlares namn, hur det gick till är nog en historia som jag måste få berätta först:

I måndags kom vi över ett textutkast som den Schweiziska ungdomsdelegaten (alltså en ung person som formellt är med i Schweiz delegation) hade skrivit, och som Schweiz skulle lägga fram som förslag under kvällen. Texten innehöll flera tillägg som vi gillade skarpt, nämligen orden "youth", "women" och "non-formal education" på relevanta platser. Här blev det en stunds intensiv lobbyist-action, där vi försökte få tag på våra nationella delegationer och be dem stödja Schweiz förslag. Eftersom jag hade råkat prata med Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson några dagar tidigare, och han hänvisade mig till en kvinna vid namn Inger Klöver för genderfrågor, så gick jag till receptionen i EU-paviljongen och frågade efter hennes telefonnummer. Det hade jag gjort en gång innan, då utan att hänvisa till Anders Turesson, och då var de helt ovetande om någon Inger Klöver. Chefsförhandlarens namn var en nyckel. De såg lite skeptiska ut - "Anders Turesson sa alltså att du skulle få hennes telefonnummer?" - men jag sa övertygat ja, och då hade de förstås riktigt en katalog med namn och nummer till alla delegater.

Jag ringde Inger Klöver, som hänvisade mig vidare till en annan person, som i sin tur hänvisade mig vidare till en tredje person. Varje gång kunde jag gå tillbaka till receptionen och få ut personernas telfonnummer. Den sista personen var Sveriges representant i den arbetsgrupp där texten hörde hemma, och henne fick jag förstås inte tag på (hon satt antagligen i förhandlingarna). Till slut skrev jag istället ett brev till henne, bifogade Schweiz förslag, och lämnade det i receptionen som vid det här laget var helt tjenis med mig. De lovade att hon skulle få det så fort som möjligt. Hur det gick vet jag inte riktigt, men dagen efter fanns iallafall några av de Schweiziska orden med i texten. Hurra! (Återstår bara att hålla tummarna för att de inte försvinner igen - texten mals om ganska rejält mellan varje gång man ser den. Måste kännas ganska hopplöst för de som ägnat flera år tidigare åt att finslipa detaljer i texten, här körs den i mixer.)

Men - åter till frågan. Vilka är förhandlarna? Allsmäktiga Google berättar följande om dem:

Anders Turesson. Ordförande i WPIEI, EUs arbetsgrupp för internationella miljöfrågor. Detta kan vara ett heltidsjobb.
Inger Klöver. Arbetar på Naturvårdsverket. Deltar i Annex I Countries´Experts Group on Climate Change.
Svante Bodin. Departementsråd Miljödepartementet. Deltar i WPIEI Climate Change och två andra akronymer som troligen är grupper: ETMA och SCIENCE.
Elisabeth Folkunger. Klimatrådgivare på SIDA. Verkar tidigare ha jobbat på Miljödepartementet (google berättar också vad hon hade i lön då, vilket inte var så imponerande faktiskt. Jag tjänar bättre...)
Lars-Erik Liljelund. Generaldirektör i Statsrådsberedningen med ansvar för klimatfrågor och Östersjöstrategin, tidigare generaldirektör för Naturvårdsverket. (Detta är mannen som pratade vitt och brett och mycket som jag träffade häromdan. Har en egen Wikipediasida!)

Slutsatsen måste bli att om man vill klimatförhandla så ska man söka sig till något av de miljöinriktade statliga schabraken. Fint - det hade jag nog tänkt göra ändå någon gång i livet! :)