torsdag 17 december 2009

Hejdå Köpenhamn

Idag är det uppsummering och utvärdering här på Holmens Scoutcenter. Jag åker hem vid lunch. På ett sätt ganska ironiskt, med tanke på att det är ungefär nu de riktigt riktiga förhandlingarna börjar. Men vad gör man - när man inte får komma in kan man ju lika gärna följa webcasts och nyhetsrapportering hemma.

Å andra sidan, på de nyhetsrapporter (t.ex. svt, dn) som hörts hittills idag ser läget väldigt mörkt ut. När de stora drakarna inte ens tror att det kommer bli något avtal alls, är det svårt för en liten lobbyorganisation (hur rätt vi än har) att påverka avtalet i en vettig riktning. Personligen hoppas jag mest på totalt sammanbrott nu. Som Anders Turesson sa till mig tidigare i veckan: det kan vara det enda sättet att ruska om processen och faktiskt komma framåt. Inte nu, men på något annat möte. Vilket är...usch. Det har pratats om Köpenhamn så länge, att det var här man tillslut skulle komma överens och komma framåt, och nu är den bästa möjliga lösningen att skjuta upp det ytterligare? Hopenhagen blir Nopenhagen, Schmopenhagen, eller någon av de andra sorgliga skämten som cirkulerar.

Om vi glömmer det för en stund - när jag började skriva detta var det ändå med en känsla av positiv överraskning. Som en del i vår utvärdering och sammanställning hade jag just gått igenom och listat de saker jag gjort för att påverka förhandlingarna. Det blev en förvånande lång lista. De flesta sakerna är förstås väldigt små, men ändå - något litet som var värt att sätta upp på listan har hänt de flesta dagarna. Jag har frågat frågor på presskonferenser och side events, jag har haft möten med förhandlare, jag har ringt förhandlare, jag har pratat med ministrar, jag har deltagit i aktioner, jag har demonstrerat, jag har ringt Fredrik Reinfeldt (eller hans sekreterare, i en aktion i förra veckan där de fixade skypedatorer och uppmanade alla europeiska ungdomar att ringa och ligga på sina statsöverhuvuden... Kul grej! Och eventuellt effektivt - sekreteraren lät väldigt trött när jag ringde... :) ). Och det är bara jag. Vi har varit 23 WAGGGS-delegater här: summan av alla våra ansträngningar, alla våra små små försök att påverka - det är redan ganska mycket saker. Och så kan vi lägga till åtminstone de delar vi håller med om av det som de par tusen andra unga som varit här har gjort. Och det som gjorts av andra NGOs. Och det som gjorts utanför Bella Center - Köpenhamn är helt galet, det är klimatklimatklimat precis överallt. Och det som gjorts och görs på andra ställen i världen.

(En skeptiker skulle här lägga till "och ändå har det inte hjälpt", men jag vill inte göra det. Vi har försökt, vi har gjort vårt bästa, förhoppningsvis kan det bära frukt längre fram även om det inte gör märkbar skillnad nu.)

Andra jobbar på listor över alla mediahits WAGGGS har haft under vår tid här. Det är en hel del. Jag har inte blivit intervjuad själv, trots mina ihärdiga påhopp på olika SVT-journalister, men andra har. (Hoppas kunna lägga upp den länklistan här när den är klar, så ni kan kolla själva...)

Personligen, har jag fått ut vad jag hoppades? Jag gjorde en lista med mål någon gång i början, efter att ha fått det tipset av folk som varit på sånthär förut. Det var ett bra tips. Allt är så kaotiskt här och man flyter lätt bara runt om man inte vet i vilken riktning man vill simma. Plus att det blir lättare att säga "ja, jag har faktiskt gjort något" om man har en lista att jämföra med, kaotiskheten gör också att det är svårt att veta vad som egentligen hänt.

Här är mina mål och min utvärdering:

Följa förhandlingarna.
Delvis. Det är mycket större och mer förvirrat och mer hemligt än jag trodde, det är väldigt svårt (om inte omöjligt) att följa alla detaljerna i alla olika spår. På det stora planet följde jag förhandlingarna – det hände egentligen nästan ingenting. Detaljerna har jag följt hyfsat inom tekniköverföring. Jag har varit på färre plenumsessioner än jag tänkt mig, men de jag varit på har å andra sidan varit ganska långtråkiga och meningslösa. Det är inte där det händer när det händer. En slutsats är att trots rekordstort deltagande från civilsamhället är de egentliga förhandlingarna ganska slutna och otransparenta.

Bli insatt och förstå vad som händer.
Delvis. Samma som ovan, ungefär – det är otroligt komplext och det är svårt att hålla koll och förstå allt. Men absolut, jag här lärt mig väldigt mycket om UNFCCC och internationella förhandlingsprocesser. Jag har ”ett ansikte” på alltihop.

Förstå hur lobbying fungerar, lära mig grunderna i det.
Delvis. Ännu ett brett och stort och svårt mål... Men även här kan jag mycket mer nu än jag kunde innan. Vi kan absolut kalla det här en learning-by-doing grundkurs i lobbyarbete. Och jag har massor kvar att lära.

Ta kontakt med svenska delegationen.
Check. Flera gånger! :)

Ta kontakt med svensk media.
Check.

Sköta mitt jobb ok
Mm… Kanske upp till min chef att utvärdera. Det har varit betydligt svårare än jag trodde att jobba deltid härifrån, för det har varit mycket intensivare än jag kunde föreställa mig. Möten och aktiviteter och grejer från det jag vaknat till det jag gått och lagt mig (vilket nästan alltid varit betydligt senare än jag skulle velat). Men jag har tagit vissa dagar delvis ”av” för jobb, och gjort saker när jag kommit åt. Så ok, tycker jag nog.

Gå på minst två jobbrelevanta saker.
Check. Biogasseminarim på Briggen Tre Kronor, teknikmässan Bright Green, elbilsutställning på Bella Center (med provåkning i en Buddy – de är faktiskt rätt fåniga…), ett side event om transport, solenergiföreläsning och småskalig biogasutställning på KlimaForum.

Överleva.
Check

Må ok hela tiden.
Check, utom en stund i söndags kväll som var rätt desperat.

Uppleva kringevent, känslan i staden.
Check.

Demonstrera
Check.

Se Christiania
Check. (Vi bor granne med Christiania, jag var ju tvungen att gå dit och kolla hur det var. Det var fint och coolt!)

Blogga.
Check.

Åka längst fram i den förarlösa tunnelbanan.
Check. (Värsta coola… :) )

Se Greenpeace’s båt
Typ check. Jag fick inte gå ombord, men jag tittade på den från utsidan.

Ja. Totalt sett känner jag mig nöjd, och sugen på mer. COP16 nästa...?

1 kommentar:

Linda Fröström sa...

Jag är så stolt över dig och WAGGGS instas! Det är härligt att läsa din blogg och jag hoppas att vi kan ta med oss dina erfarenheter på bästa sätt in i scouternas framtid och i jamboree arbetet.

Du är så himla bra.

Kram och God Jul!

Linda