tisdag 29 januari 2008

Bygg energieffektivare!

Ett till mejl till Maud Olofsson. Hon har hand om mycket som jag är intresserad av, visar det sig! Men hon (hennes sekreterare) är inte så snabba: mejlet jag skickade för en vecka sen har inte ens blivit registrerat än. Mitt första brev, till Åsa Torstensson, har blivit registrerat, men inte fått något svar. Så fort det kommer lägger jag upp det också här.
Mitt mejl löd som följer:

Äntligen börjar Sverige vakna och inse att klimatkrisen verkligen är en kris, som vi behöver göra något åt. Nu. Jag håller helt med regeringsförklaringen i att ”Kraftfulla åtgärder för att möta klimatförändringarna ska genomföras inom transport-, bostads- och industrisektorn”. Jag tror att bostadssektorn är den sektor där det lättast och billigast går att göra riktigt stora effektiviseringar.

40% av all energi som används i Sverige används i byggnader, och den största delen är uppvärmning. Detta trots att uppvärmning av hus egentligen är helt onödigt! Teknik för att bygga så kallade passivhus, helt utan uppvärmning, har funnits och använts i årtionden. Det är oftast inte dyrare att bygga ett passivhus än att bygga ett traditionellt hus – de extra kostnaderna för ökad isolering och bättre fönster sparar man igen på att inte installera ett värmesystem. Och trots detta är andelen passivhus som byggs försvinnande liten. Varför byggs det fortfarande hus som är så otäta att de behöver uppvärmning? Hur kan det vara tillåtet?

Det pratas mycket om att byta till lågenergilampor, vilket i och för sig är bra. Men den verkliga energiförlusten görs inte när belysningen bidrar till att värma upp rummet, utan när värmen som produceras tillåts lämna huset. Vi i Sverige tycker också om att framhålla oss själva som miljövänliga för att vi har relativt mycket fjärrvärme. Fjärrvärme är mycket riktigt att föredra framför många andra uppvärmningssätt. Men – hur miljövänligt är det att låta värmen försvinna ut genom dåligt isolerade väggar och fönsterglas? De flesta hus i Sverige eldar bokstavligt talat för kråkorna! Det har vi inte råd med, när vi samtidigt måste drastiskt minska våra koldioxidutsläpp.

Lagen om energideklaration av byggnader är ett viktigt steg i rätt riktning, men det är ett för litet steg. Byggbranschen är en långsam och trög branch, som tydligen inte självmant går vidare med att göra passiva hus. Husbyggande är också ett fall där konsumentmakt inte fungerar – avståndet mellan dem som bor i husen (och alltså betalar för uppvärmningen), och dem som ritar och bygger husen är för långt. Politisk styrning krävs! Vi har redan en byggnorm som reglerar hur hus får byggas, och vilka energikrav de måste uppfylla: alltså behövs ingen ny lagstiftning, utan bara en uppskärpning av den gamla. Men en sådan uppskärpning är nödvändig för att förverkliga den stora energibesparingspotential som finns i byggnadssektorn.

Därför uppmanar jag näringsdepartementet, som är ansvariga för effektivare energianvändning i Sverige: Reglera byggandet så att alla nya hus görs passiva! Se till att de hus som renoveras blir omgjorda till passivhus! Det vore ett enkelt och kostnadseffektivt sätt att spara massor med energi, som istället kan användas till något bättre. Och det bästa av allt: tekniken är utvecklad - vi kan börja direkt. Allt som krävs är politisk vilja.

Med vänliga hälsningar

Sara-Linnéa Andersson,

25-årig civilingenjörsstudent i Göteborg

P.S. Jag kommer publicera det här brevet, och det svar jag förhoppningsvis får, på min blog: http://paverkansbloggen.blogspot.com. Där kommer även andra brev jag skriver till makthavare under året att dyka upp. Titta gärna in om du vill veta vad jag tycker om andra saker. Och vem vet, jag kanske hör av mig igen till dig!

tisdag 15 januari 2008

Satsa på järnvägen!

Idag har jag skickat ett mejl till infrastrukturminister Åsa Torstensson, om att vi borde bygga mycket mer järnvägar och mycket mindre vägar. Henne får man tag i via ett formulär på regeringen.se. Skriv gärna dit du också och håll med! Såhär skrev jag:


Hej!

Jag heter Sara-Linnéa Andersson och är en av medborgarna i landet du är med och styr. Jag skriver till dig för att jag tror att du är en viktig person för Sveriges och i förlängningen hela världens framtid: jag tror att politik är en avgörande kraft för att skapa ett hållbart samhälle. Eftersom du är min folkvalda på området vill jag berätta vad jag tycker borde göras i Sveriges infrastrukturpolitik, nämligen att seriöst satsa på järnvägen och prioritera järnvägens utveckling högt över bilvägarnas.

Visst pratas det oerhört mycket om klimatförändringar för tillfället. Men det pratas av en anledning. Klimathotet är lika allvarligt som kärnvapenhotet var under kalla kriget, och dessa två hot är de enda under mänsklighetens historia som på allvar kunnat hota hela vår existens. Något måste göras, nu! I Sverige, som producerar sin elkraft i stort sett koldioxidneutralt, är biltrafiken den största källan till växthusgaser. En av de viktigaste åtgärderna för Sveriges del är alltså att flytta över stora delar av vägtransporterna till järnväg. Som bonus blir man också av med många av de andra stora problemen som bilar innebär: dålig luft, trängsel och trafikdöd.

Jag ser tre saker som behöver göras för att tåg på allvar ska kunna konkurrera med bilar och lastbilar:


1. Bygg järnvägar istället för vägar!

Idag väljer många bil framför tåg, och lastbil framför godståg, eftersom det är snabbare. Varför är det snabbare? För att vi under många år har satsat otroligt mycket pengar på vägnätet, medan vi nästan inte har satsat något alls på järnvägen. Detta håller på att ändras, så vitt jag förstår, men på banverkets hemsida läser jag att av 373,3 miljarder som satsas på väg- och järnvägsutbyggnad 2004-2015 går bara 107,7 miljarder till järnvägen. Vägbyggen får alltså fortfarande nästan fyra gånger så mycket pengar som järnvägsbyggen!

Jag tycker att vi istället borde satsa nästan alla pengarna på järnvägen, och i princip inte göra något alls åt vägarna. Folk skulle snabbt tröttna på att sitta fast i bilköer på undermåliga vägar när de kunde ta tåget till jobbet på halva tiden.

Att tåget idag upplevs som krångligt, dyrt och långsamt jämfört med bilen är på intet sätt en naturlag – det styrs av infrastrukturinvesteringarna! Våga lägga pengarna där de bygger ett hållbart samhälle istället för att köra oss längre in i bilsamhällets återvändsgränd!


2. Satsa på driftsunderhåll av järnvägarna!

En annan sak som gör att järnvägen inte framstår som ett seriöst alternativ till vägen är den dåliga skötseln. För att illustrera kan vi tänka oss att ett träd blåser ner över E4:an någonstans mellan Stockholm och Malmö, och helt blockerar vägen. (Detta är i princip orealistiskt eftersom vägen är bred och att det, eftersom man prioriterat vägen så högt, finns säkerhetsmarginaler mellan vägen och skogen för att det här inte ska hända, men ändå, för jämförelsens skull.) Hur länge skulle det tillåtas stoppa trafiken? Under inga omständigheter mer än några timmar, sen skulle det vara borta. Men om vi tänker oss att samma sak hände på Södra Stambanan, E4:ans motsvarighet på järnvägssidan? Här behöver vi inte fantisera, eftersom det hände för några vintrar sedan. Inte ett tåg kunde gå på flera dygn. Det här borde inte kunna hända!

Det kan omöjligt vara svårare att hålla järnvägen i ständigt körbart skick än att göra samma sak med motorvägarna: det handlar om prioriteringar. Det är dags att prioritera tåget!


3. Bygg banor för höghastighetståg!

Sverige ligger hopplöst efter övriga Europa när det gäller snabbtåg. TGV kom i Frankrike på åttiotalet, och kör normalt i högre hastigheter än vad det senaste svenska projektet ”gröna tåget”, som möjligen rullar på banorna om åtta år, kommer göra. Att Sverige ligger så dåligt till beror på att vi inte satsat på att bygga särskilda järnvägar för snabb trafik, utan vill köra allt på samma banor. Det sägs (t.ex. i Framtidsplan för järnvägen) vara svårt att få ekonomi i höghastighetsbanorna i Sverige p.g.a. stora avstånd och liten befolkning. Jämför detta med vägnätet, där vi i högsta grad byggt separata vägar för snabb trafik – motorvägar – trots att det är långt mellan orterna och förhållandevis få som kör på dem. Det är skrattretande att tänka att sig att alla bilar i Sverige skulle köra på 70-vägar! Återigen handlar det om prioriteringar. Höghastighetståg är det enda som kan konkurrera med flyg, framförallt på inrikessträckor, men även på kortare Europaresor. TGV har konkurrerat ut flygen Paris-Lyon och Paris-Bryssel, och är på god väg även på sträckan Paris-London. Eftersom flyget är en av de absolut värsta klimatbovarna är höghastighetståg ett viktigt steg mot ett hållbarare samhälle.

Vad hela frågan handlar om är att vi måste börja se tåget som ett seriöst alternativ till bilen, och satsa pengarna därefter. Den här typen av jättelika infrastrukturella system bygger sig inte av sig själva, och påverkas knappast av konsumentmakt. Det krävs politisk styrning. I dessa klimatkrisens tider krävs dessutom modig, framåtblickande politisk styrning, som siktar mot ett hållbart samhälle. Därför uppmanar jag dig: Våga satsa seriöst och ambitiöst på järnvägen – tågtrafik är en av de sakerna som verkligen kan göra skillnad i Sverige!

Med vänliga hälsningar

Sara-Linnéa Andersson,

25-årig civilingenjörsstudent i Göteborg

P.S. Jag kommer publicera det här brevet, och det svar jag förhoppningsvis får, på min blog: http://paverkansbloggen.blogspot.com. Där kommer även andra brev jag skriver till makthavare under året att dyka upp. Titta gärna in om du vill veta vad jag tycker om andra saker. Och vem vet, jag kanske hör av mig igen till dig!

måndag 7 januari 2008

Medborgarmakt

"Påverka din politiker", hör jag från alla möjliga håll. "Berätta vad du tycker - saker måste börja hända nu!" Och det är sant: samhället vi lever i är väldigt långt ifrån hållbart, för att ändra det behövs politiska insatser, och för att göra politiska insatser behövs folkligt stöd.

Jag är inte folket, men jag är en liten liten del av det. Och jag tycker en massa saker. Därför är mitt mål för 2008 att utnyttja min medborgarmakt, att försöka påverka. Det kommer jag göra genom att skriva till politiker eller andra mäktiga personer i samhället. Jag kommer publicera mina brev och de svar jag eventuellt får på den här bloggen. Påverkansbloggen.

Mina brev kommer antagligen mest att handla om energi och miljö på olika sätt. Kanske kommer det dyka upp något om jämställdhet, eller demokrati, eller något annat som just då engagerar och/eller upprör mig.
Håller du med mig? Eller inte alls? Kommentera! Poängen med att göra det här även i bloggform är att kunna diskutera med andra som också tycker saker.


Med förhoppningar om ett engagerat 2008
Sara-Linnéa